Middagsgast utan hyfs.

Jag och Rebecca gjorde igår en liten extra ansträngning och bjöd hem våra Thaikollegor Kitjapol och Bow på middag. Även om språkbarriären är ganska ogenomtränglig med Bow så vill vi på vårt lilla sätt försöka minska klyftan mellan den thailändska personalen och den västerländska. Bow har frågat flera gånger om hon får komma hem till oss och Kitjapol kan ju agera tolk, det har ju funkat förut tänkte vi. Nu var det ju så att det kanske inte bara var språkbarriären som blockerade vår kommunikation. Ganska snart efter ankomst gick Bow in i köket och tittade i grytorna. What's this? sa hon med rynkad näsa medan hon pillade med en gaffel i min Flygande Jakob gratäng. Ja, ja, hon har ju aldrig ätit sådan mat förut så man förstår ju om det ser konstigt ut. Men det är ju kyckling och ris! Det är ju det enda de äter i Thailand!


Väl vid middagsbordet smakade hon ytterst lite på maten och sa i och för sig att det är gott men lämnade sedan bordet för att lägga sig i soffan och ringa en kompis. När samtalet var avslutat 10 min senare började hon att försöka koppla in Tv:n för hon ville se på sin favorit såpopera. När hon insett att vi inte hade rätt kanal så styrde hon sina steg mot köket. Väl där öppnade hon kylskåpet och tog fram två ägg. Hon ropade på thai (Kitjapol översatte) att hon ville visa sina matlagningskunskaper. Med dessa ord började hon tillaga en omelett. Jag, Becca och Kitjapol satt fortfarande vi matbordet och åt den maten som faktiskt var lagad för denna middag. När omeletten var färdiglagad kom hon åter till bordet med ett nöjt leende för att bjuda på sin mat. Jag och Becca var måttligt imponerade. Man kan säga att vi var detta läge var mer överväldigade av denna fräckhet. En fräckhet som i våra västerländska ögon var så stor att det inte ens gick att kommentera. Så fort vi svalt maten plockade Bow sedan bort tallrikarna och ställde sig för att diska. Det var ju verkligen jättesnällt men vi försökte att få henne att låta bli. Vi ville ju inte att hon skulle diska när hon var bjuden på middag. Men egentligen när man tänker på det så borde hon ju det med tanke på hur hon betett sig.


Men det var inte slut med detta. När vi efter maten sedan satt i soffan och småpratade, hade hon långa utläggningar på Thai för Kitjapol utan att på något sätt göra nån antydan till att vilja prata med oss. Jag och Becca bara satt där som två fån. Helt från ingenstans föreslår hon dock, genom Kitjapol såklart, att vid nästa möte ska hon laga mat. Nästa möte? For att vara diplomatiskt skulle jag kunna saga att jag kanner jag mig tveksam till ett sadant mote. I vilket fall så visade det sig att nästa möte ska vara hemma hos oss och hon ville bjuda in två av sina kompisar. Då kändes det nästan som bägaren skulle rinna över. Jag och Becca nickade och forsokte halla masken med inuti skrek jag NEJ NEJ NEJ! Här kommer hon på middag, rotar i vårat kök, lagar sin egen mat, pratar i telefon och kopplar in tv:n. Därefter pratar hon Thai utan någon ansträngning till att försöka prata på engelska och till råga på allt så vill hon bjuda sina kompisar på middag i vårt hus. Som tur var började hon efter detta gäspa ljudligt och ligga och halvsova i soffan medan hon sa att vi såg trötta ut. Så äntligen gick de.


Jag och Rebecca var helt slut. Vi gick raka vägen och la oss. Orka inte ens prata om denna upplevelse. Det tog liksom musten ur oss. Om detta är thailändsk kultur och det vi just upplevt är en kulturkrock så vet jag inte om jag gillar Thailand längre. Jag vill hem,  till manniskor som man kan bjuda pa middag utan att de borjar laga mat sjalva. Jag saknar er!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Men va fan!!

2008-05-02 @ 08:14:29
Postat av: Jenny

Va är chockad.

2008-05-05 @ 22:00:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0