Varför blev jag inte nåt coolt?

Varför blev jag lärare? Varför blev jag inte nåt coolt istället? Min kompis Carl säger alltid att jag måste presentera mig så att det låter bättre än vad det är. Göra lite reklam så att säga. Han vill att jag  ska säga att jag är speciallärare och arbetar med elever i behov av särskilt stöd. För det låter ju iaf lite bättre än att vara vanlig lärare. Men saken är att det är ju lärare jag är. Vilket rimmar dåligt med att jag vill ha lyx och glamour, gå på häftiga fester, tjäna pengar och ha diorväskor i massor. Så varför blir jag lärare? Ingångslönen är värdelös och löneutveckling existerar knappt. Glamour är obefintligt. Bruna korridorer, tråkliga lärarrum. Jag har även vid flertalet tillfällen fått påpekningar om min klädsel av lärarkollegor. "Värst vad du är piffig"  "Tillbringar mycket tid framför spegel förstår jag"  Detta bevisar att det inte ens finns utrymme för att unna sig personlig glamour i form av smycken, hudkrämer och snygga skor vilket egentligen inte ens faller inom ramen för glamour och lyx.

När till och med barnmorskan med huvudet mellan mina ben uttrycker: Hur kan man vilja bli lärare? Ja då undrar man ju!? Min väninna Anina som förövrigt också är lärare säger att det är bara en fas, att alla känner så här ibland, vad man än pluggar till, speciellt när man precis är klar med sin utbildning. Ja det kanske är sant.

Men när man är så medel som jag är, medelsnygg, medelsmart, medelklass, medellängd, medeltjock  ja då vill man ha lite glamour i livet. Är det för mycke begärt?  Men så har jag valt ett yrke som även det är medel. Inte dåligt men ändå inget häpnadsväckande. Då är glamouren är väldigt, väldigt långt borta..
Konstigt nog har jag under hela min utbildning varit nöjd och tyckt att jag valt ett grymt jobb. Men det kanske bara är nån slags medeldumhet. Till och med när barnmorskan tyckte att mitt framtida yrke var värre än att titta kvinnor mellan benen så tänkte jag: Du skulle bara veta vad roligt det är. Ja för det är det faktiskt! Det är fantastiskt roligt att undervisa och att bygga relationer med unga människor. Det finns inget mer tillfredställande än att hjälpa någon med svårigheter att utvecklas och börja tro på sig själv. Ingen dag är den andra lik för det händer alltid något nytt. Ungarna slutar liksom aldrig att överraska. Min nigerianska vän sa till mig en gång " It so good with people who pay back to humanity". Jag försöker tänka på det nu när jag tvivlar och känner mig så där fruktansvärt medel. I pay back to humanity ialla fall och visst låter det bra? (Det kanske tom är bättre än ett par Diorväskor, eller inte...) Det kommer bli mitt nya sätt att presentera mig, då gör jag ju iaf bra reklam för mig själv.


Kommentarer
Postat av: Hanna

Det var det finaste jag läst på länge.

2008-01-04 @ 15:53:22
URL: http://hannabyheart.blogg.se
Postat av: Rymdkatten

Åh vilket fint och bra inlägg! Känner igen mig tokmycket. "MÄH, lärare? Vilket skitjobb!"
Om jag någon gång tvivlar ska jag läsa ditt inlägg. Man behöver påminna sig själv ibland.

2008-01-16 @ 15:03:08
URL: http://rymdkatten.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0