missKM

Pa min border run till Kambodja traffade jag en mycket intressant man, vars liv fick mig att fundera kring hur lite jag och de flesta jag kanner lever i nuet.  Vi langtar till helgen redan pa mandagen och raknar ner dagarna. Vi planerar semesterresor och fester flera manader, ja ibland ar i forvag. Vi sparar pengar till huskop som sker decennnier senare och ibland inte alls. Vi pensionssparar och bara sparar helt allmant for att sakra var framtid. Ja, just det, var framtid. Vad hande med har och nu; idag, denna kvall, denna timme, denna minut?!
Steve lever tvartom fran de flesta jag kanner. Han lever i nuet. Han bor i Thailand storsta delen av aret  i en Bungalow pa stranden. Han tillbringar nastan all sin tid i en longtail och fiskar. Efter sin fisketur beger han sig till en av massagetanterna pa stranden. Hon tillagar hans fangst over oppen eld och sedan ater de tillsammans hon, Steve och hennes 25 ar yngre alskare. Nar hans pengar ar slut, vilket ofta tar manga manader eftersom livet som fiskare inte ar sa kostsamt, beger han sig tillbaka till sin lilla by pa gransen mellan Wales och England. Dar lever han samma lugna liv men med skillnade att han arbetar svart som hantverkare. Detta for att tjana nya pengar till resan tillbaka. Sa lever han sitt liv, har och nu. Hans framtid ar max en vecka framat. Steve har inga sparpengar, ingen pension, (eftersom han jobbar svart) ingen utbildning, inget hus. Han lever utan skyddsnat. "Min sakerhet ar mina vanner och min familj, de finns alltid kvar, det gor inte pengar" Precis sa sa han.

Dagen innan jag fick aran att traffa Steve diskuterade jag och Carl ekonomi och darmed livsval. Carl har samlat pa sig en buffert for oforutsedda utgifter men aven som han sager "for att kunna unna sig saker som att boka en resa till Thailand med bara nan veckas varsel"  Carl ar ansvarsfull och forberedd och darmed ocksa sjalvstandig. Han forlitar sig inte pa nan annan om det kniper utan kan forsorja sig sjalv. Och visst, jag beundrar det. For har ar jag 27 ar gammal, snart 28 faktiskt och ar fortfarande i manga lagen ekonomiskt beroende av mor och far (jag ar beroende pa manga andra satt oxa av dem, inte klippt navelstrangen, men det ar ju en annan fraga). Mina livsval har gjort att jag inte sitter med nagra stora sparsummor eller nan investering i ett hus eller forall del i en man. Jag har rest, pluggat utomlands, rest igen och spenderat. Och nu ar jag pa ett nytt aventyr som inte innebar nan tillokning i kassan, forhoppningsvis inte heller nagon avsevard forlust for varken mig eller mina foraldrar. Mina val har styrt mig langt fran pensionssparandets trygga famn.

Nagon som styr direkt mot en tryggad framtid ar daremot en kille som bloggar pa natet. Denna man har bestamt sig for att bli miljonar innan 30 och ar nu 27 ar gammal (lika gammal som mig, kanske skulle forsoka tavla med honom, MOhaha). Detta skall han gora genom att leva pa existensminimum och mindre an det om mojligt. Hans middagar far inte kosta mer an 4 kr el var det 3kr och han gar aldrig ut eller unnar sig nagot som inte ar absolut nodvandigt. Sa kommer hans liv se ut fram till 30 och antagligen langre an det for hans plan ar namligen att bli ekonomiskt oberoende innan 40.

Motpolerna mots i denna totalt (enligt mig) fullstandiga idiot och Steve. Jag kan inte for nat i varlden framkalla nan slags onskan om att bli sadan, men jag kan dock hoppas att jag en dag kan bli lite mer som Carl. Jag angrar inget och vill inte byta ut mitt liv till nat annat men en dag ska jag ocksa bli helt sjalvstandig och trygga min framtid. Samtidigt sa avundas jag Steves mod som kan hoppa utan fallskarm och bara LEVA , precis sa som han vill leva sitt liv just nu. Precis just nu, utan nan tanke pa vad som kan handa sen, for du kan faktiskt do nar som helst varesig du blev nertrampad av en elefant i Thailand eller halkar i badkaret hemma i Sverige.