Blogga= självterapi? Nyårshelgen den ultimata ångestperioden!

Börja blogga - världens bästa självterapi! Min kära vän Hanna som är en  erfaren bloggare hävdar att just så är fallet. Och efter snart två veckor i min hemstad där livet har pendlat mellan familjemiddagar och alldeles för mycke vin med vännerna så är terapi nog precis vad jag behöver.  Jag har en sådan underlig känsla i magen att jag borde åka hem, detta är inte bra för mig! ändå är jag kvar. Har tom bestämt mig för att fira nyår här med föräldrarna. Kanske för att slippa vakna upp den första januari med min årliga nyårsångest. och fråga mig själv de ständiga frågorna: Vad håller jag på med?  Vad är mitt problem?  Ett glas vin och god middag med mor och far borde minska risken kraftigt för en sådan 1 januari. Min hatdag av alla dagar.

För två år sedan tillbringade jag nyårsafton på en middag mellan pest och kolera. På ena sidan "jag och mina polare beställer alltid in helrör du vet och vi sitter i vipen osv osv." På andra sidan berättades det flitigt om barndomsminnen och vilka snowboardhopp de byggt upp på smultronstigen 1986. Inte undrapå att jag spårade ur av tristessen och hånglade med en kille som sa "God damn vad söt du är". det är då man vill skjuta sig själv. Jag är värd nåt bättre än detta! Men kvällen slutar inte där. jag rymmer hals över huvud från denna amerikaniserade svensson och tar sällskap med min kära vän Carl och hans nyförälskade vänner hem. Bitter över att andra funnit kärleken och jag tvingas hångla med män som har sylvester stallone som förebild brottar jag ner den manliga halvan av kärleksparet i snön och tvångshånglar honom. (Hans flickvän är i detta skede inte inom synhåll). Dock visar han sig inte alls svårövertalad och kvällen slutar med att han kastar slängkyssar till mig bakom hennes rygg när de försvinner in på sitt hotell. Jag somnar på carl soffa farligt medveten om att den där kärleken existerar nog inte alls. just så bitter är jag den första januari!

Så nu två år senare, när händelser som denna fortsatt att vara en allt för stor del av mitt liv, har jag helt plötsligt förändrats. Ja, från och med idag iaf. Kände att årets juldag bevisade att saker måste förändras. Jag är för gammal  för minnesluckor, efterfester och fyllesamtal och visst fan har jag mer stil än att hångla med lokalkändisar på B-nivå. Jo det är kul. ja jag har roligt men nivån måste höjas, betydligt!  Den nya K kommer vakna upp på nyårsdagen, pigg och fräsch som en nyponros utan ångest . Jag kommer  starta 2008 med att gå milen med övertygelsen att det finns hopp även för mig. Självterapin har börjat, fan vilket bra år det kommer bli!







































Kommentarer
Postat av: Malin

Nu får du inte ge dig med bloggandet. Ett inlägg är INTE tillräckligt med terapi :)

2008-01-03 @ 11:50:33
URL: http://mig.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0