Svett!!
Tänk vad fort man anpassar sig till nya situationer och miljöer. Men jag trodde väl aldrig att jag skulle anpassa mig vid att vara konstant svettig. Men vad gör man när det är drygt 40 grader varmt och AC:n är trasig. Det är bara vänja sig vid att vara en vandrande svettproducerare. När man öppnar dörren på morgonen är det som att gå rakt in i en vägg. Värmen är olidlig. Efter 5 minuters promenad till skolan halv åtta på morgonen badar man i svett. Det blir inte bättre av att morgonaktiviteten som jag sköter är hopprep vilket medför att jag inte bara är svettig utan också röd i ansiktet.
Det har blivit en vana att stå framför en hel grupp av människor med kläder som kladdar sig mot huden och svettpärlor i hela ansiktet. Det hör därmed också till vanligheterna att vara glansig i ansikten som resulterar i vanan att pudra sig på toa några gånger per dag. Varje gång man reser sig är ritualen att kolla så att man inte har en svettfläck i baken. Inte för att det är så mycket att göra åt om så är fallet men det är ju bra att veta. Det enda som kan få mig att må lite bättre är vetskapen att det finns andra som är svettigare än mig, dvs den manliga delen av vår faranglärarkår. Deras skjortor är inte allt för sällan genomskinliga. Det är då jag bittert önskar att de var sexiga och välbyggda men inte... för vi arbetar med bleka engelsmän med tendens till gubbmage. Men de är rolig och trevliga. Men vem har det hjälpt egentligen?
Idag var det äntligen molnigt och en aning svalare, då ropar min vackra och konstigt nog aldrig synligt svettiga Thailärare. -Teacher, good weather for you today!
Så mitt svettproblem är tydligen ingen hemlighet.
