Hemlängtan
Det bästa och mest spännande med att leva i ett annat land är att det inte är hemma. Konstigt nog är det samtidigt baksidan med att bo utomlands. Hemlängtan dyker upp förr eller senare. Den kan uppstå helt plötsligt, precis som det kan försvinna utan att man ens är medveten om det. Senaste tiden har jag haft en oerhörd hemlängtan. Jag har bara velat hem, hem till mormors köttbullar, svensktoppen en lördag morgon hos mor och far, Afterwork, vinkvällar med vänner som vet allt om mig, min lägenhet, filmjölk, svenska språket, Tv 4 Nyhetsmorgon, Sport life, fika på stan, telefonsamtal i timmar. Ja, bara vanlig hederlig svensk vardag. Jag har planerat min hemresa och varit beredd att åka hem imorgon. Men så idag kom jag på mig själv med att njuta av mitt liv här igen. Det var inget speciellt som hände, men bara bara sådär kom motivet till varför jag är här tillbaka till mig. Allt fick helt plötsligt en mening igen. Med det säger jag inte att min hemlängtan är över. Kanske finns den där hela tiden men att man på något sätt lär sig leva med den. Ibland blir pressen bara för stor att den tränger fram och tar över. Det gäller bara att hitta tillbaka, hitta tillbaka till varför man väljer att inte bo i sitt eget land. Och gör man inte det då är det dags att åka hem. Någonstans hoppas jag att denna periods hemlängtan födde en längtan att leva mitt liv i Sverige. Att känslan av att längta hem så starkt ska bota min rastlöshet och travel bug. Men antagligen inte... För precis som att det värsta med att resa är att jag inte är hemma så är det även det bästa.
