missKM

Just nu vill jag inte göra någonting, iaf inte någonting ansträngande. Jag vill helst inte ens gå upp ur sängen.  Jag vill bara ligga där under mitt varma täcke. Det är då en salstenta, en uppsats, en examensfest , en knöl på halsen och ett stundande halvår i ett asiatiskt land inte passar så bra in i livet. För dessa saker tar tid, tid som jag vill spendera i sängen eller möjligtvis på ett  cafe med mina vänner. I morse skulle jag varit hos farbror doktorn för den tidigare nämda knölen. Jag var inte hos farbror doktorn för jag låg och sov. När jag flera timmar senare gick upp, lite ångestfylld ringde jag mamma och sa "Den går nog bort tror du inte den där knölen. Jag behöver nog inte gå till doktorn, eller hur? " 

Ärende nr 2 på dagens schema fullföljdes iaf eller nästa..  Att fixa ett arbetsvisa till Thailand. Thailändare ska tydligen vara ett väldigt trevligt folk  men då kanske de menar de som bor i Thailand för på Thai Konsulatet i Göteborg där vet de inte ens hur man ler. Och nåt arbetsvisa det fick jag inte. Tydligen så fattades det något papper från skolan jag ska jobba på så det var omöjligt. När jag uppgivet frågade kvinnan i expeditionen vad jag skulle göra svara hon. "Lilla tjejen det är inte mitt problem." Lilla! vem är det som är liten här?! men trots min större kroppshydda så var det bara att lomma därifrån med ett turistvisa i handen. Så vad händer nu? Blir jag förvisad till  Bangkok Hilton om jag jobbar utan arbetsvisum? Hanna tror dock att det skulle kunna bli en ganska positiv upplevelse för mig. Jag citerar:  Sjunger: Oh lord won't you buy me a mercedes benz... (det gör de i bangkok hilton) Och så får du massor av vänner som Bridget fick, du vet. 

Efter det trevliga besöket på Thaikonsulatet åt jag lunch med en annan av mina älskade Hannor. Vi filosoferade och klagade som vanligt  på att det aldrig händer något roligt. Hanna brukar alltid va på min sida så jag ber om ett råd: " Du vet det är så mycket nu så jag funderar på att strunta i att ta tentan på lördag. Vad tycker du? " Redan klar över vad hon kommer svara  fortsätter jag: "Precis, jag har ju så mycket annat att göra" men Hanna svarar inte det jag trodde; hon säger : "Det är klart du ska göra den, du hinner, du kommer inte vara nöjd med dig själv om du inte gör den" Lite senare tillägger hon:  "Man ber om råd när man är medveten om sanningen men inte gillar den"
Och precis så är det ju. Så jag går  hem och börjar plugga. Jag bestämmer mig även för att faktiskt gå till doktorn imorgon för precis som Hanna så svara mamma inte så som jag ville. Och jag vet sanningen men den är ju så fruktansvärt tråkig...