Jag kan inte simma
Jag är medveten om att jag inte är det bästa av simmare. Jag var en av de sista i klass 2 pa Mariebergsskolan som fick gå kvar i simskolan av den enkla anledning att jag var sa himla kass. Men jag blev ju tillslut godkänd så jag trodde i min enfald att jag i alla fall kunde hålla mig flytande på djupt vatten. Likaså hade jag bilden av jag gillar att dyka och snorkla eftersom jag för mer än 7 år sen gjorde ett provdyk på en segelstrapats i Whitsunday och då var det ju fantastiskt. Trots denna vad jag kommer ihåg otroliga upplevelse så har jag hållit mig borta från vattenaktiviteter sedan dess. Ändå var jag ju tillsammans med en dykinstruktör i tre år men det blev liksom inte tillfälle. Eller det var väl det jag hade som ursäkt kanske.
På min romantiska långhelg i Malaysia drabbades jag dock av insikten att jag nog kanske inte gillar vattenaktiviteter särskilt mycket. Kan bero på min knapphändiga simförmåga. Kan bero på att jag fortfarande är rädd för Hajen. Trodde att min hajskräck gått över, eller min skräck för alla vattendjur kanske man kan säga. Vågande ju knappt bada i Lisjön i Värmland för att jag var rädd för att gammelgäddan skulle bita mig i tårna.
Mitt ressällskap älskar vatten och pratade från dag ett om att vi skulle åka ut på en dyk eller snorkeltur. Jag berättade stolt om hur mycket jag tyckte om att dyka i Australien men som sagt jag har ju inget dykcert så det blev ju svårt. Han sa glatt att det gör inget för vi kan åka på en snorklingsutflykt istället. Jag började genast prata om hur jobbigt och tråkigt jag tycker det är att åka på sådana där utflykter med massa folk. Jag är inte direkt gruppresetypen. Men du gillar att snorkla, va? sa han. Jo då det gör jag sa jag och började fundera på om jag någonsin har snorklat. Han berättade sedan en historia om när han snorklat med sin kompis och hans tjej och det visade sig att hon knappt kunde simma. Men oj sa jag och skrattade.
Så sista dagen överraskar min mycket charmerade och så välvilligt inställda man med att ha hyrt en egen båt med chaufför. Det är ju inget man kan säga nej tills så jag log och följde med. Och det var fantastiskt så länge båten var igång. Men när motorn stannade vid Turtle Bay, där vi skulle kunna se sköldpaddor i det fria, då var det inte kul längre. Jag försökte sätta på mig den plastiga snorklingsmasken men den envisades med att fastna i håret hela tiden. Så jag valde att simma runt lite kring båten istället. Men när jag efter en stund fick en kallsup och kände att jag faktiskt fick anstränga mig för att hålla mig flytande samt började tänka på alla fiskar och sånt som fanns där nere då var det dags att gå upp. Bara tanken på att det faktiskt kunde finnas en sköldpadda där fick mig nästan att få panik. Mitt sällskap tittade förundrat på mig och frågade varför jag inte satte på mig masken och tittade på allt fint. Im not really into fish var mitt lama svar och jag la mig istället på båten, tog en cigg och läste min bok.
Han snorklade vidare och jag fick se sköldpaddor ändå och tack och lov var jag inte i vattnet. Snorkling diskuterades inte vidare under resan men vi var båda pinsamt medvetna om att jag är just en sådan tjej som inte kan simma. Skillnaden är bara att jag låtsas som jag kan.
haha, bästa starten på dagen :)
Kan man bli mer sex and the city än du karro? Detta ställer jag mig mycket frågande till....Vad skulle du ha gjort utan dina cigg? "äh, jag orkar inte med massa dumma fiskar så jag lägger mig och röker lite här istället". Jag kan inget annat göra än att skratta mig lycklig för att du är min!! För det vet du va?
Jag kan inte heller snorkla Karro.Jag kan simma (tror ja) men jag kan inte ha plast i munnen.Kanske ngt du inte visste om mig, knappt jag heller..Men jag har nu insett att jag får panik av all plast i munnen.Kan inte heller blåsa upp ballonger eller plastbadsaker mm.Jag börjar att få uppstötningar och låta som jag håller på att dö,typ.Peter tror att jag hittar på för att jag ska slippa och blåsa upp alla krokodiler och liknande som Oliwer kommer släpandes med.Men, han har nu förstått att detta märkliga fenomen är sant efter att ha sett mig göra ett nytt försök till uppblåsning av ännu en ballong.Jag kvävdes nästan:-)Det gick åt skogen och nu börjar han tro mig.När jag satt och drack vin med min käre far för ett tag sedan fick jag reda på att han är precis likadan,Hmm konstigt arvdrag..?Tur att vi är bra på så mycket annat Karolina.Saknar dig som vanligt.
En liten påminnelse om att det var bentagen som du inte hade kontroll över.Håll i kanten på bassängen och träna bentagen(kanske när inte britten är med) så ska du se att det ordnar sig.Du det där med ciggen som du ofta återkommer till. Hur mycket ciggar du egentligen?
Kram från en något fundersam mor
Jenny - Ja, vi har alla vara tillkortakommanden. att vara rakar halla oss langt borta fran snorklingens underbara varld kanske egentligen inte gor sa mycket. speciellt inte nar vi tanker pa alla vara positiva egenskaper!
C - Klart att jag vet att jag ar din, forever and ever. Sa vem ar jag da Miranda, Charlotte, Carrie eller samantha?
Mor! Det dar med ciggen ar bara sant jag skriver for att verka cool. Det vet du val mor att jag aldrig skulle halla pa med sadana dumheter. Jag har ju blivit uppfostrad av dig till en sol utan flackar.
