missKM

Varje vecka är det nya morgontal på skolan. Vi utländska lärare alternerar att läsa talen som går ut i högtalarsystemet på skolan. I slutet av veckan får eleverna ett "litet prov" på veckans tal. Ofta är talen moraliska uppmaningar men ibland överraskar ledningen med att ge oss tal som Vad beror en jordbävning på? De flesta talen är bara en massa ordbajs och innebörden av dem är totalt oförståeligt för såväl oss utländska lärare som eleverna. Vad den Thailändska delen av lärarstyrkan tycker förblir oklart men det vet man aldrig i någon fråga.

Denna veckas tal var dock en chock. Det är ingen nyhet att Thailand strävar mot ett elitsamhälle men att i stort sett propagera nazism var lite väl magstarkt.

Self- education

Winners enjoy learning about different things. The continuously develop their capabilities so that they have the skills, knowledge and ability for every new opportunity.

Losers do not like to improve themselves. They are immersed in the same old lifestyle, and burry themselves in old habits.

Are you a winner or a loser?

Det här är vad de Thailändska medelklassbarnen blir matade med redan från tidig ålder. Bara att använda termer som winner och loser är så politiskt inkorrekt att det är skrämmande, likaså moraliskt avskyvärt. Stackars Rebecca var tvungen att läsa detta varje morgon en hel vecka. Jag mådde psykiskt illa hela veckan bara av att lyssna det. Är detta den allmänna thailändska synen på människor? Och den synen kommer att prägla dessa barns uppväxt och antagligen också hela deras fortsatta liv. För ingen ifrågasätter. Kritiskt tänkande existerar inte i Thailand och det som verkligen cementerar denna människosyn är att detta morgontal som så många andra av våra morgontal är ett utdrag ur kungens tal till folket. Och kungens ord är folkets lag även om det råkar vara urbota dumt (Med detta uttalande skulle jag kunna bli landsförvisad på livstid). Jag vill gråta!

Dubbelmoralen med hela detta synsätt blev dock häromdagen väldigt tydlig när jag berättade för min koordinator att en tredjedel av min klass 4 inte klarar av den simplaste engelska. Hon svarar då:  I don't know if you're aware of the school's  policy but everybody pass.

När jag senare samma dag hittar min klass 6 elevs underkända prov upprättat till alla rätt på mitt skrivbord känns min uppgift på skolan ganska meningslös. Vad är poängen att ha prov om det inte visar vilken kunskapsnivå eleven ligger på? Eller det visar vilken kunskapsnivå eleven ligger på men det ignoreras till fördel för "skolans policy". Glöm stödundervisning och extra hjälp vi löser problemet genom att berätta provsvaren för eleverna istället.

De som behöver hjälp och vill develop their capabilities har i detta system ingen möjlighet att göra det eftersom deras prov bara rättas upp och alla låtsas som om de har skills och knowledge. Men det har de ju inte; så hur ska de då kunna möta every new opportunity?

Möjligheterna till utveckling stryps fullständigt och kunskapsnivån hos eleverna stagnerar. Systemet skapar ofrivilliga "losers" istället för att generera "winners". Är det inte sorgligt, så säg?