missKM

En efterlangtad semester ar antligen har. Lite kortare an vantat men anda semester. Vagen hit var dock lang. Ibland undrar man om inte det basta ar att stanna pa samma stalle i Thailand. Det ar lugnast sa men vi har ju ingen strand hos oss i Chiang Mai sa det ar bara att ge sig av soder ut.  Jag och Becca tog nattbussen till Bangkok for att mota Carl (som ar har pa semester) pa Morchit busstation i Bangkok tidigt pa tisdag morgon. Men Carl hade inte raknat med Bangkoks traffik sa han dok upp nagra timmar senare an vantat vilket gjorde att vi missade bussen till Trat. Men ingen skada skedd trodde vi for nasta buss gar ju om tre timmar, sa dar satt vi pa fantastiskt mysiga Morchit i tre timmar. Jag hade da varit dar i sex timmar. 5 min innan avgang dyker kvinnan som salde biljetterna upp och lamnar tillbaka pengarna. Jag forstod inte ett ord av vad hon sa (mer an att hon fraga om Carl var min pojkvan) men vart ode var uppenbart. Bussen var installd.  Ok sa vad gor vi nu? Nasta buss gar om tre timmar igen och da missar vi farjan over till Koh Chang. Vi bestamde oss for att aka skytrain 25 min till en annan busstation for att testa var lycka dar.  Dar far vi beskedet om att vi inte kommer hinna till farjan om vi tar nasta buss som gar. Tragiken var pa hogsta niva nar en kvinna dyker upp som fran ingenstans och sager att vi kan hinna med bussen som gar NU!! Vi springer med all var packning efter bussen och hinner med. tack!!! tack!!! Antligen en lugn bussresa. Trodde vi ja. 5 timmar i en galet varm buss med Thailansk buskishumor pa hogsta volym. Det var den storsta tortyr man kan tanka sig. Vem orkar lyssna pa folk som skriker, ramlar och skrattar at folk som tappar huvudet, sitter pa toa och gor alla mojliga ackliga saker? Det enda som raddade mig var att jag fatt ett stort paskagg av Camilla (Tack, gulliga, gulliga du) som jag mumsade i mig som den godisgris jag ar. Inget gar upp mot svensktgodis.
Tiden gar och vi borjar inse att vi kanske inte kommer hinna anda. Paniken i Carls ogon gar inte att missa. Ska vi inte komma ut till denna enligt Carl sa fantastiska o. ja, sa fantastiskt att Carl faktiskt inte vill aka nan annanstans i hela Thailand. For han vet allt om denna o. Man kan saga att han ar som en levande turistguide.

Som tur ar blir vi avslappta nagra mil innan trat, satt i en taxi som kor oss i raserfart till farjterminalen och vi hinner , aven om Carl hade dodsangest hela vagen.  Nar vi val sitter pa farjan sager Carl med nojd rost: "So we made it" Jag mar ganska daligt i detta lage, kan vara att jag atit ett kilo godis och sedan akt karusell i form av en biltur sa jag svarar som mitt positiva jag:  Var inte sa saker pa det,  vi ar inte dar an.  I land tar vi en taxi till hotellet som Carl sa duktigt bokat pa internet men val dar sager de med ett stort leende pa lapparna att vart rum har i stort sett exploderat. Lyckligtvis blir vi transporterade i en fin minibuss a la limomodell med vita skinnsaten till ett nytt hotell.
Sa slutet gott allting gott, tom en extra hotellnatt for besvaret. Karolina ligger nu pa en strand och jaser och njuter av att antligen fa ta det lugnt, tills imorgon da jag ska pa en border run till Kambodja. Vilket sakert blir ett aventyr, da en Thailansk gubbe ska kora mig dit och hem. Sen ar det lordag och da maste jag val hyra moppe for det har Carl bestamt. vi ska ut pa aventyr. Men jag vill inte ha mer aventyr, bara lugn och ro.