Dagarna innan terminstart

Terminstart på tisdag. Elevantalet är långt över det förväntade och Sarasas koncernen är nöjd. Pengarna rullar in: Förväntansfulla föräldrar har betalat terminsavgiften och skoluniformer och skolböcker har sålts på löpande band. Ja, försäljningen har varit så entusiastisk det inte ens finns några böcker kvar till lärarna. Så lärarna skriver lektionsplaneringar för terminens första veckor utan att veta vilket material de ska använda. De har ständigt tusen frågor men har vant sig vid att om de har tur får de svar på en. De sitter svettiga i personalrummet eftersom AC:n fortfarande inte blivit lagad och delar broderligt på en dator efter som det bara är till den det finns en skrivare. De fyller snällt i "permission slips" när de ska lämna skolområdet i 5 minuter för att gå till seven eleven. Men största delen av dagarna spenderar de jagande försvunna chefer för att få arbetsblad godkända och tillåtelse att kopiera. Oftast hittas dessa överordnade mycket upptagna med fingret långt upp i näsan framför facebook. Väl i kopieringsrummet eller som Sarasas kallar det "Art Section" kämpar de med hela kroppen för att försöka förklara vad de vill ha hjälp med. Art section personalen ler snällt och nickar men båda parter vet att ingen har egentligen förstått något. Problemet skjuts upp till dagen efter då samma procedur upprepas med förhoppningen att denna gång kanske det blir rätt.


 Ingen av de utländska lärarna har arbetsvisum för skolan är så ny att den inte ens har licens ännu. Och logiskt nog kan en skola utan licens inte söka arbetsvisum till sina anställda. Dock har alla försäkringskort där det står att de är anställda på skolan och vid minsta trassel med myndigheter är det skolan som ska stå ansvarig. Vad som händer i praktiken om någon vill se det arbetsvisum som inte finns, ja det är det ingen som vet? Förhoppningsvis raderar kuvertet som överlämnas till lokala polisstationen som Glad sommar hälsning diverse visumkomplikationer.


Mitt i detta kaos råder ändock en slags ordning. En ordning som har skapats genom vanan att befinna sig i ständig förvirring. Var och en har sin egen ordning och hittar sina egna vägar att lösa saker och ting. Klagoramsorna är dock många men alla är glada att det inte är de som fick sparken. För ingen vill sluta. Detta kaos är alldeles för underhållande för att vilja ta sig ur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0