missKM

Regler är till för att följas. För följs de inte så är det ju faktiskt ingen ide att ha regler eller hur? Vilka åtgärder som tillämpas för dem som inte följer reglerna ter sig mycket olika. Min far använde sig av straff som utegångsförbud och indragen veckopeng. Min mor var mer lagd åt mutornas håll och försökte med nya tv-apparater och andra materiella ting för att hålla tonårsdottern i schack. Inget av det fungerade särskilt bra och jag tror inte någon av mina kära föräldrar var särdeles nöjda med sin insats i den frågan. Men i det långa loppet så visade sig dottern faktiskt bli riktigt skötsam och nuförtiden så händer det ytterst sällan att hon bryter mot satta reglerna.

Skolan är definitivt en institution som kryllar av regler. En fungerande skolverksamheten bygger på att de utställda reglerna följs. I första hand är det förstås eleverna som ska följa skolans bestämmelser. Jag själv har starka minnen från röklappens hotande skugga som alltid befann sig hängande över mitt regelbrytande tonårsansikte. Vid denna tidpunkt var jag omedveten om att även lärarna måste hålla sig till utsatta förordningar. Men givetvis så är vuxenvärlden i en skola inte lika begränsad som elevernas. Nu får jag faktiskt röka utan att röklappens existens ska förstöra njutningen av min cancerpinne light.  Men detta är i Sverige! Att arbeta i Thailand som lärare är ibland som att förpassas tillbaka till sin egen skolgång. Regelboken för vad man får göra och vad man inte får göra är mig övermäktig och medvetenheten om att man blir kontrollerad gör mig knäsvag. Men som pålitlig svensk så gör man sitt bästa för att följa sina överordnades riktlinjer. Innan lovet blev vi oväntat medvetna om vad som händer om man inte följer dessa utsatta regler. Man får sparken! Vår iofs inte allt för sympatiska kollega Antony fick vid uthämtningen av sin lön veta att ha inte längre är önskvärd på skolan. 

Trots att detta för oss alla var ett chockande besked som inte föranleddes av någon varning så finns det något i mig som tycker att det inte var mer än rätt. För han har ju faktiskt inte följt reglerna. Han har brutit mot de mest simpla bestämmelser som att komma i tid och att fullgöra de åtaganden som ingår i hans arbetsbeskrivning. Han har varit negativ och nedlåtande mot verksamhet och då också indirekt mot den Thailändska kulturen. Och vare sig man gillar de utsatta reglerna eller ej så finns det något som kallas ansvar och lojalitet mot den organisation man arbetar för. Det finns ingen som tjänar på att anställda motarbetar bestämmelser. Till saken hör också att vi är i Thailand och saker och ting är annorlunda. Vi är inte här för att förändra eller som vi tycker förbättra. Vi är här frivilligt för att arbeta för en Thailändsk organisation på deras villkor. Jag tror knappast att pappas utegångsförbud eller röklapparna på Mariebergsskolan har fått mig att bli en paragrafryttare. Men jag tror att ett svensk förhållningssätt om hög arbetsmoral och en sträng uppfostran att göra rätt för sig gör det omöjligt att ignorera föreskrifter. Så nu när Präklisa uttalat sig så är det ju bara att beklaga att Antony inte fått en svensk uppfostran eller känt röklappens skräckinjagande hot hänga över sig. För det är där det avgjordes, jag lovar er. Ja, för jag jobbar ju fortfarande kvar på Sarasas! Om det däremot är dumdristigt att som vuxen frivilligt återgå till grundskoleelevens regelstyrda värld det är en annan fråga.