Särbehandling i sin starkaste form

Som farang i Thailand så blir man särbehandlad i de flesta sammanhang. Eller förresten när jag tänker på det så finns ingen situation någonsin där faktumet att jag är farang är irrelevant. Så jag måste säga att jag är särbehandlad i alla sammanhang. Ibland är det till min fördel och ibland är det till min nackdel. I skolan får vi högre lön, kortare arbetsdagar, AC och kakor i lärarrummet och Pepsi och pommes frites till lunch på fredagar (ganska komiskt att matföreställningarna om västvärlden är att vi vill ha Pepsi och pommes). Riktiga förmåner vill jag säga. Det tycker iaf Thailändarna som tittar trånande på våra pepsiglas.


Utanför skolan betalar jag högre priser, blir ignorerad i affärer och utmanövrerad ur kösystem (när kösystem överhuvudtaget existerar). Största diskrimineringen är dock alltid överpriserna. Fasta priser för transport gäller helt plötsligt inte när resenären har ljust skin och allt från frukt till smycken är dubbelt så dyrt för en farang som för en Thailändare.


De flesta skulle nog säga att särbehandlingen är mer positiv än negativ. Det ljusa skinnet är hög status och det bästa du kan vara är att vara vit. Jag ställer mig dock tveksam med tanke på att det finns en grupp i Thailand som inte delar denna uppfattning. De hyser i stället ett stort agg mot allt vad vitt skinn heter och de gör ingen hemlighet av sitt ställningstagande. Saken är att denna specifika grupp är utbredd, aktad och total livsfarlig. De finns överallt, på varje gata, i varje gränd, i varje kvarter och det finns inget att sätta emot. Dessa faranghatare siktar direkt på strupen och efter skymning gör faranger bäst i att hålla sig hemma. Men jag trotsar dessa bestar. Jag vägrar låta mig besegras. Jag går mina kvällspromenader med ett dunkande hjärta, men jag gör det. De skäller och hoppar, visar tänderna och morrar. De anfaller i grupp eller en och en och du kan aldrig vara säker. Men jag bara går, jag höjer volymen på min MP3 och ignorerar. Hur många asiater som än passerar, vad de än gör och hur de än ser ut, då är dessa bestar fromma som lamm men när jag dyker upp blir de som galna. Är inte detta negativ särbehandling i sin starkaste form, så säg?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0