missKM

Det hander nar  man minst anar det sager dom. Sakert, sakert sager jag som har vantat  i snart 5 ar pa att fa pirr i magen och svettiga handflator.  Ja, men sa helt plotsligt sa hander det, hjartat slar lite fortare och jag  kan inte slita blicken fran honom. Det ar nastan lite komiskt med tanke pa mitt forra inlagg att  detta hander mig samma kvall. Han ar faktiskt nastan precis som min harliga trearing men betydligt mer manlig vilket jag ar oerhort tacksam for. Men det finns ju alltid ett men, speciellt i min positiva varld. Jag flyttade igar, nastan 70 mil ifran honom. Sa dar far jag igen for allt elakt jag gjort i mitt liv.  Det enda som jag kan gladja mig med ar att det ar narmare nu an om han hade varit i Australien (aussie kille) och jag i Sverige.

Open you mouth please, close your mouth please, wash your mouth please. Det kostade 150 kronor, tog 20 minuter och det kandes nastan lika bra som nar jag varit hos min favorit tandlakare i Goteborg. Sa nu har jag rena, polerade tander och en neongron porslinstand att ha tandpetar i.  Rebeccas pappa fick ingen present for an efter flera besok och Rebecca har inte fatt nan alls, detta maste ju betyda att jag har extra fina tander. 
Skillnaden mellan att ga till tandlakaren i Thailand och Sverige ar forutom att man far duktighetspresenter aven som vuxen, att man far ha en stor tygbit over ansiktet med ett hal for munnen. Kanns ganska konstigt var i morker i 20 minuter men samtidigt ar det otroligt befriande att slippa se in i tandlakarens nasa. Slutsats: tandlakaren i Thailand far absolut godkant.

Teacher Karolina hade hela skjortan fylld av små hjärtklistermarken och väskan fylld av små godishjärtan. Ganska gullig Alla hjärtans dag faktiskt och till raga på allt var jag utbjuden pa middag pa  Rangsits kanske enda restaurang med utsikt over floden. Romantic!  Sorgligt nog, var det min chef Miss Boonchoo som bjudit ut mig och Rebecca. Anledningen var officiellt, att vi skulle diskutera var flytt till Chiang Mai men diskussionen var mer om senaste skvallret på skolan och om Miss Boonchoos bibelstudier. Miss B tror nämligen att Beccas kunskaper i bibellära är lika stora som hennes. Hon menar att de förstår varandra på en djupare nivå. Hur hon kan ha fått detta så om bakfoten måste ju bero på Beccas oerhörda förmåga att nicka och le. Eller är det att hennes morfar var präst?  Miss B envisades  med att säga saker som " As you remember Rebecca in Matthew chapter 5." Vi höll på att bryta ihop för Becca kommer inte alls ihåg vad som står i Matteusboken, av den enkla anledningen att hon inte har läst den. Som att jag inte fick nog av religion i Nigeria!  När Miss B tyckte att vi var klara med bibelsnacket var det dags att avhandla de manliga farangerna på skolan men nar hon fällde kommentarer som "Joel looks very good without clothes, Paul is better with " när hon berättade om ett poolbesök. Ja, då ville iaf inte jag vara med längre.  

Min fantastiska Alla hjärtans dag avslutades med ett kilo godis framfor Blood Diamond. Grät floder och nu kommer det ta veckor att få den ur huvudet. Men det är bra att få distans till sitt liv.

Happy valentine!

Jag tycker ocksa att Thailand ar fantastiskt men det finns alltid ett men... Och med tanke pa att jag ar kand for att vara sa oerhort positiv sa maste jag har redovisa mina men:

1. Det ar gott med kyckling och ris, men inte varje dag
2. Det ar trevligt med leenden, men det gor ont i ansiktet nar man maste le hela dagarna, hela tiden
3. Det finns smakryp i alla lander, men thailanska myggor orsakar storre myggbett  an svenska och de kliar fasansfullt
4. Det ar underbart med sol och 30 graders varme, men inte nar du ar tre timmar fran narmsta strand och du maste ha strumbyxor och hogklackat pa dig. ( Hade ingen aning om att fotterna kunde svullna upp sa mycket, klumpfot varje kvall)
4. Det ar mysigt att leva lite primitivt, men inte nar det aldrig finns vatten och toaletten inte gar att spola
5. Det ar fantastiskt att lara kanna den thailanska kulturen, men inte nar kulturen innebar att du aldrig far nagra besked, vilket innebar att du alltid lever i ovisshet
6. Det ar givande att leva nara lokalbefolkningen, men inte nar de stanger av ens vatten bara for att man ska be dem om hjalp.

Har  pa Sarasas ar man verkligen larare, ja aven om jag inte arbetar an sa tilltalas jag alltid som Teacher Karolina. Det kanns faktiskt ganska roligt att ha en riktig titel. Det kanns liksom som jobbet blir lite viktigare. Dock har bade eleverna och de andra lararna lite svart att uttala mitt namn. Jag vet inte om det ar uttalssvarigheterna eller faktumet att jag ar blond som har lett till att jag idag horde att vissa elever inte alls kallar mig  kallar mig for Teacher Karolina utan Teacher Barbie. Nu kanns det inte alls kanns lika professionellt. All yrkesstolthet och professionalitet forsvann sparlost. Kanske svavade de ivag pa ett rosa moln?

Pa Sarasas Skola i Rangsit ar ingenting som hemma pa svenska skolor i Goteborg. An sa lange har jag tillbringat tva dagar har och det jag har lart mig ar foljande: Talamod ar ett maste och det ar inte kunskapen du besitter som ar viktig utan det ar hur du for dig och ser ut. Talamod darfor att jag annu inte fatt nagot besked om vad jag ska gora eller vilken klass jag ska undervisa. Det ar nya besked hela tiden och det jag gor ar att vanta pa att fa reda pa vad som kommer handa.

Lyckligtvis har jag blivit val accepterad  tack vare  en shopping runda i Hong Kong med min fashionabla faster. Det mina ikke engelsktalande kollegor sager till mig ar: Good style and beautiful och det de vill veta om mig ar om jag ar gift och hur gammal jag ar. Det ar det viktigaste, vad jag har for utbildning och vad jag kan verkar an sa lange vara ointressant.  Nar en Thailarare fragar eleverna vem som ar vackrast teacher Karolina eller hon sjalv borjar jag undra var detta ar pavag. Sa har vandrar jag omkring pa skolan ikladd min pennkjol, utan nagot att gora. Men alla  verkar nojda med mig, sa jag ler for jag far ju betalt och forr eller senare far jag val arbetsuppgifter oxa.