Att montera ihop en mobel!

Ja, har ar man fran IKEA land och anda haller man pa att tappa forstandet av att montera ihop en byra. Av nagon anledning, kan vara lathet, eller med ett finare ord bekvamlighet sa har jag hallt mig ifran montering av diverse foremal. Har val hant att nan pall har blivit ihopsatt men storre saker an sa har jag av nagon forunderlig anledning hanvisat till manliga familjemedlemar, beundrare av olika slag (kan vara narmare bekanta men aven ytliga kontaker som gyminstruktorer) eller bara goda och hjalpsamma vanner. Som den feminist jag ar  sa ar jag kanske inte jattenojd med denna egenskap. Anda sa finns det nagot i mig som ar starkare an min feministiska adra. Jag valjer att kalla det bekvamlighet.  Men vad gor man nar man ar i frammande land, langt fran familj och vanner och inte hunnit snarja nagra man? Noden har ingen lag. Det ar bara att tar tjuren vid hornen och det gjorde jag. Ja det kanske lat lite val optimisktiskt, for riktigt sa latt gick det inte. 

Fas ett
: Depression, detta intraffade nar jag sag alla olika delar plus instruktionen.
Atgard: At godis och forsokte klamma fram lite tarar sa att Becca skulle hjalpa mig istallet for att montera sin egen hylla. 
Resultat : uppdrag misslyckat

Fas tva:
Utbrott, Skrik och klagosang. Monologer om att jag fortjanade nagot battre an att sitta svettig pa ett golv i Thailand och montera ihop en billig byra som inte ens ar sarskild snygg. Jag ska bli rik sa jag kan kopa riktiga designer grejor som inte ar av katergorin "do it yourself".
Atgard: Inte mycket, insag sjalv att detta inte hjalpte och Rebecca skruvade ju pa sa fridfullt och brydde sig inte avsevart om mina utsagor. Och vad ar meningen att klaga om ingen lyssnar!
Resultat: uppdrag misslyckat

Fas tre:
Nu javlar! Kvinnor kan! Jag behover ingen man! jag kan allt sjalv! I detta stadie borjade jag faktiskt arbeta. Svetten lacka, handerna var roda och svedda men byran borjade att ta form.
Atgard: Behovdes inte. jag var i mitt esse! Battre kunde det inte bli.
Resultat:  Uppdrag Utfort. Att det nar allt var klart lag ett antal skruvar och en plastlist kvar pa golvet som jag inte hade en aning om var de skulle vara, det ar en bagatell.

Sa nu har jag monterat ihop min forsta mobel, alldeles sjalv! Mycket nojd! Jag kan! Men jag kan lova er att jag aldrig mer vill.

Kommentarer
Postat av: hanna H

Grattis. Gör det själv. Gör det om du kan.

2008-04-09 @ 10:06:52
Postat av: Anina

Karolina Möller i sitt esse.....jag kan se det framför mig. Angående Karls inlägg om att du kommer behöva en anpassning till det svenska skolsytemet: du kommer smälta in bra här med tanke på ditt åtgärds- och resultattänk som du visat i detta inlägg. Skulle lätt kunna skrivas om till ett av de otaliga åtgärdsprogram vi skriver i den svenska skolan ideligen.

Way to go girl!
Kram!

2008-04-11 @ 23:11:25
Postat av: Jenny Svensson

Oj då, det va stort!Har gått samma väg som du när det gäller att montera möbler.Men nu ligger du före.Kanske ska åka till Ikea och se om jag klarar denna utmaning jag med.Kan tänka mig att du kände dig starkare än nånsin efteråt..

2008-04-12 @ 12:48:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0