Misslyckad
Som en kontrast till Hanna och Kims saga sa delar jag har med mig av min misslyckade saga.
För det mesta så är jag bara jag. Ett jag som har fel och brister men som jag känner mig bekväm och trygg i. Jag är en självständig medelmåtta, medelsmart, medelsnygg, medelklass. Men ganska charmig, rolig och glad utan att sakna reflektionsförmåga och alvar. Helt okej. Önskan att vara mer än så finns dock alltid där. Jag vill vara lyckad, snygg, supersmart, intressant, förtjusande, glamourös och helt rätt. Men så finns det de där tillfällena när jag är den totala motsatsen. Jag är slätstruken, tråkig, grå och helt fel. Detta inträffar ofta när man egentligen är i behov av att nudda vid "önskejaget". När man verkligen, verkligen vill uppfattas som fabulös. Då förvandlas jag istället till en grå mus.
Jag kliver in i den mest fantastiska lägenhet i centrala Singapore. Vi är på 50e våningen och står på en vacker stor takterrass och tittar ut över alla skyskrapor. Det är Singapores nationaldag och hela skyn fylls av fyrverkerier. Jag är där med en man som jag faktiskt börjat inse att jag gillar och han har precis presenterat mig som sin flickvän.
Så när allt borde vara helt perfekt då förvandlas jag till en mus. Hela terrassen är fylld med skonheter i cocktailklänningar och jag har en tråkig, fejk T-shirt från Thailand på mig. Trodde ju det var en vanlig liten grillfest. Så ska vi mingla omkring, min dejt försvinner snabbt in i samtal med alla sina vänner och där står jag, ensam, tråkig, slätstruken och helt fel. Jag försöker; där står de flickvännerna, de där lyckade hälfterna av de välartade överklass paren. Så vad gör ni här i Singapore? I´m in in shipping. I'm in oil, I'm in marketing osv. Och frågan går tillbaka till mig. Ehh, I teach in Chiang Mai, Thailand.
Oh Chiang Mai, is it nice? -Not really. Vad ska jag säga? Jag spyr på Chiang Mai och Thailand absolut. Så där dog den diskussionen. För jag är redan ointressant och alla har redan vänt sig bort. Och sen kom det inte så många fler ord ur min tilltäppta mun. Det gick inte, det fanns inget att säga. Den gråa musen höll ett krampaktigt tag om mig och vägrade släppa. Jag fick inte ens vara mitt mellanmjölksjag. Jag var längst ner på botten. Så där var jag i min saga med en man som jag faktiskt trodde det kunde bli nåt med och ville så gärna passa in. Men alla sagor kan ju inte sluta lyckligt. Min dog på en underbar takterrass i Singapore.
Det var det sorgligaste jag läst på länge. Du som är så briljant.
Vi har hört dom förut K, orden som ibland kan te sig som klyschor, som ett verbalt framstupa sidoläge när man satt lyckan i halsen.
Faktum är dock att jag bara kan tycka synd om dom bajsnödiga sex-and-the-city-kopiorna på takterassen som inte såg dina glaspumps.
Att du sen skulle vilja uppnå någon form av ett önskejag förstår jag tyvärr inte, när du i mina ögon är en av de smartaste, charmigaste, modigaste och vackraste personerna jag vet.
Karolina,Även en grå liten mus kan vara vacker, det tycker iallafall Albin och Emma, som i dagarna blivit ägare till just, en grå liten mus. Vad tyckte mannen på terassen? Är han den rätte, så tycker även han, att sin gråa lilla mus, är den vackraste av alla musar, i hela värden. Gläns och var lycklig vår lilla solstråle. Lys som sola i Karlsta. Kram till den finase tjejen som någonsin burit en T-shirt
Äpplet faller tydligen inte så långt från trädet,Din mor gifte sig i en T-shirt och har fortfarande samma herre vid sin sida. Var han på terassen kvar hos dig även nästa dag då är han nog rätt så OK. Men man ska kyssa många grodor innan man träffar prinsen. Hoppas det är en från Karlstad, de gillar nog gråa möss. Kram.
Carl - nu fick du mig att grata. Dina ord var precis det jag behovde hora och jag blir sa oerhort lycklig att du ar min van.
Nämen vännen...alla har vi såna dagar. Jag har svårt att tro att inte du glänste mest av alla på terassen! (Hur stavas terrass?) Ps. när jag läste om ditt sköldpaddeäventyr tänkte jag att jag borde varit där i din plats...blev sjukt avis på det du inte uppskattar!
Kram!!!
Fantastiska Karolina! När jag läser dina rader får jag ont i hjärtat och du ska veta att jag har en stor kram som är din och som väntar på dig!
Varifrån kommer den där lilla gråa musen som så krampaktigt klamrar sig fast? Är det för att man så gärna vill leverera en bild av sig själv som skulle vara så mycket bättre än den man redan är? För att man inte tror sig duga i andras ögon? Är det för att man tycker att de andra verkar vara så mycket mer fantastiska och spännande? Om du skulle beskrivas som en medelmåtta, då ligger ribban högt! Om du är en grå mus, oj vilken fantastisk mus!
En stor KRAM!!!
