Vägen mot laglydighet är lång
Vi ska bli lagliga! Efter sju månader arbetande på Sarasas ska vi nu få ett non B visa vilket innebär att vi kan ansöka om arbetstillstånd och därefter bli lagliga löntagare som bidrar till samhället och betalar skatt. Känns lite sent dock, vi ska ju snart lämna landet. Men som vanligt har vi inget att säga till om. Vi måste skaffa ett non B och det är nu. För vi vet väl att om vi inte gör det är vi olagliga. Jo, det är ju det vi tjatat om i sju månader men då är det ingen som har brytt sig. Då spelande det ju tydligen ingen roll. Men så förra veckan blev det helt plötsligt väldigt bråttom. Ni måste åka till Immigration i Bangkok senast fredag. Så vi tog snällt flyget tidigt på fredag morgon, helt på egen bekostnad. För skolan står inte för sådana utgifter, inte heller får vi betalat för dagen vi är borta för vi har redan använt våra sex visa dagar. Sorry!
Väl i Bangkok var vi först tvungna att besöka Svenska Ambassaden eftersom huvudsidan i mitt pass väldigt lägligt hade ramlat ut. På Svenska Ambassaden visste de inte riktigt vad de skulle göra eftersom jag absolut var tvungen att få min non B stämpel samma dag. Men de fixade mig ett provisoriskt pass och ringde Immigration för att se till att det inte skulle bli några problem med ett provisoriskt pass. Inga bekymmer sa immigration och vi begav oss dit.
Men på immigration är det inget annat än bekymmer och krångel. 40 grader varmt och ett myller av människor överallt. Man blir skickad hit och dit för att få stå i en ny kö och få reda på att man behöver fler kopior av något papper. Ut från immigration för att hitta en kopieringsbutik. Tillbaka med kopiorna, stå i kö igen för att få redan på att man måste kopiera något annat. Så äntligen är allt klart. Vi har tillräckligt med kopior av allt, alla papper är i ordning. Vi har betalat avgiften på 2000 baht. Nu är det bara att få non B stämpeln. Men....
Not many pages in your passport. Not possible. Mannen bakom disken rynkar sin panna. Jag ler bedjande- Please! Han funderar länge. - You come back, when your new passport, you come. Men Rebecca då. Hon måste väl ändå kunna få sin stämpel. Det är ju inget fel på hennes pass. Nej, se det går inte. Våra namn står på samma papper och då ansöker vi tydligen tillsammans så Nej! Mannen ser våra ledsna hundögon. Han tittar på Rebecca. Next time you don´t have to come. She bring your passport. Han nickar mot mig.
Så höjdpunkten; Why you in Bangkok. You could go immigration Chiang Mai?
Så då var det bara att gå då utan non B stämpel i passet, ett antal 1000 baht fattigare men med ett helt onödigt provisoriskt pass på fickan och vetskapen om att hela resan var i onödan.
Vid sådana tillfällen är det enda som hjälper ett skratt och en Cosmopolitan. Så, så fick det bli. Och för att se det positiva i situationen. Vi blev i alla fall inbjudna till en svensk kräftskiva med importerade svenska kräftor. Det är faktiskt värt en hel del.
Det är ett mindre under att landet inte går under i sin egen byråkrati! Och ännu ett att ni lyckas behålla allt vad sanns och tålamod heter också för den delen. Jag tror t om att den egentliga anledningen till att de thailändska demonstranterna ockuperat regeringshögkvarteret är att de är jäkligt trötta på utseendefixerade lågstadielärare, låtsastillstånd och pad thai!
Ha, ha! Rebecca halsar att hon haller pa att fa hjartattack sa hon ar inte direkt sansad. Jag sjalv ar riktigt forvanad over hur lugn jag ar. Men sa borjade jag grata igar for att jag inte fatt det material jag bestallt till min undervisning sa kanske ar jag inte sa stabil som jag tror.
